Första heldagen: check!

Fjärde dagen på LHNHSC var den hittills längsta. Den började (redan kl 8, eftersom Havanna-expressen gjorde skäl för sitt namn, och tunnelbanan kom med en gång. Snopen och en timma för tidig var jag) kl 9 med det vanliga väntandet utanför, i sällskap med ivriga pensionärer.

Och den slutade kl 16, när centret stänger. Det var väl en dag som alla andra, jag blev klar med februari - finally! Och får se fram emot att sätta tänderna i mars. Nu vill jag inte klaga eller gnälla, det ÄR kul att få jobba, alla ÄR vansinnigt trevliga och snälla. Men det känns lite, lite som ASG 1988. Jag är ju i New York, på Lenox Hill, för att lära mig saker. Inte för att göra det jag redan kan. Och när jag redan har huvudet fullt med Midsommargårdens deltagarlistor, kunskaper som ingen kommer efterfråga när jag är strandsatt med sällskap på en annars öde ö, vill jag inte ha en deltagarförteckning till, 400 namn, att rabbla.

Jag hoppas att morgondagen i the front desk bjuder på överraskningar, bring it on, seniors! Annars får jag ta tag i det hela, UTAN att gnälla. Jag ska försöka, jag lovar.

Natte