Jag möter tonåringar som är hemlösa och söker hjälp på the Door. Det kan vara allt från en säng att sova ut i ett par timmar, ett mål mat, kläder, krishantering, prata med någon, hjälp med att få bostad, ett id-kort. De berättar om de härbärgen de sovit på där de måste vara ute från kl. 7.30 och sedan inne kl. 17. Under tiden kan de inte gå dit för att ta sina saker, de får löss där, de blir bestulna på allt de äger av andra boende, hur personalen inte ingriper. De föredrar därför att bo i portuppgångar eller på gatan. Någon har varit hemlös i två år pga en dum styvfar och har nu äntligen kommit till the Door. Jag frågar om vad the Door betyder för henne. Allt blir svaret. Bara att få ett id-kort om man inget har är en lång procedur som man knappast klarar själv och utan id-kort kan man inte få ett jobb, bostad, skola osv. Här kan jag få hjälp att reda ut min situation, att få någonstans att bo, äta mig mätt och gå på ett utbildningsprogram.
När jag går hem känner jag mig tung till mods och priviligierad. Samtidigt är jag så glad att jag beslutade mig för att åka hit och ta med mig erfarenheterna till Stockholm och Mäster Olofsgården i syfte att bidra till ett bättre liv för utsatta ungdomar i Stockholm
Det är så spännande att läsa er blogg. Det är verkligen uttömmande rapporter och ni verkar mer än nöjda med er vistelse och de uppgifter som ni får ta tag i. Nu väntar jag bara på att få några rapporter från Ewa som tydligen har landat tidigare idag. Ska bli riktigt roligt att följa fortsättningen./Donald
SvaraRadera