Crips and Bloods

Idag hade Christel och jag ett samtal med vår kontaktperson på the Door. Hon följer upp vår vistelse varje vecka för utvärdering och schemaläggning framöver. Känns väldigt seriöst och bra.
Många spännande saker väntar nästa vecka som vi återkommer till då. Det blir en kort vecka då det är 4 juli på måndag och allt är stängt för nationaldagsfirandet. Stort fyrverkeri på Hudson River står på programmet.
USA firar 235 år och New Yorkborna tvistar om det "orättvisa" i att fyrverkeriet ska vara på den västra sidan mot New Jersey det vill säga inte New York-vänligt alls. Vi som bor i New Jesey är nöjda. Vi har första parkett.

Fredagen på the Door var sista dagen på The Colorblind week och avslutades med filmen "Crips and Blood. Made in America".
Filmen är en berättelse om de svartas historia och pekar på de bakomliggande orsakerna till hur gängen skapades och blev vad de är idag.
Crisp är ett kriminellt gäng som bildades i Los Angeles 1969 och Bloood kom till som ett motgäng mot the Crisps i L.A 1972.
Bloods finns nu även i New York.
Temaveckan på the Door har ju handlat om gäng och destruktiva sammanslutningar i olika subkulturer och hur det går att hitta alternativ och konstruktiva vägar till gänglivet.

Det var Christel och jag och ett 30-tal ungdomar som tittade på filmen som vid flera tillfällen stoppades för reflektion och diskussion.
Den första benämningen på the gang var the club. Numer säger man gang eller teams.
En frågeställning var varför klubbarna blev våldsamma och varför började gängen slåss mot varandra då den ursprungliga tanken var att skydda sig själva och sitt område mot polisen (läs de vita).

Filmen berörde också bristen på bra manliga förebilder i ghettoområdena. Det är överrepresentation på frånvarande fäder som sitter i fängelse och därav följer ensamstående mödrar som alltför ofta förlorar sin son i något gängbråk.

En annan fråga som diskuterades var hur gör man för att bryta sig ut ur negativa situationer och det var häftigt och höra ungdomarnas kommentarer och tro på en bra framtid.

Mitt bland film och diskussion var det plötsligt dags för "Raffle". Alltid ska det vara lite "Raffle" det vill säga lotteri. Vinsterna var biobiljetter och tunnelbanekort.

Det jag gillar allra mest efter första veckan på the Door är personalens attityd och bemötande. De är varma och respektfulla gentemot ungdomarna och varandra. De har glimten i ögat och det mesta tycks gå att fixa på något sätt!
Ewa