Mi casa es su casa

Dagens andra möte var med Hans och Nancy på Casa. Casa är ett boende för fd hemlösa. Där bor just nu 54 personer, den yngsta är 35 år och den äldsta är över 80 år. Det är tillåtet att vara så ung som 18 år för att få en bostad i huset, men medelåldern på de boende är 50 år. Hälften av lägenheterna är för män, hälften för kvinnor. De flesta bor 4 st i en lägenhet med eget rum, men delat kök och badrum. Några få bor i studios, ensamma.

Två dagar i veckan serveras lunch, en dag i veckan middag. Varje månad har de gemensamma festmiddagar, med en högtid eller så som tema. På 4 juli barbequen kom över 30 personer. Varje dag är det någon form av aktivitet (lite som the senior center, alltså). De har bowlinggrupp, musikgrupp, filmgrupp. Och utflykter, till museer, bondgårdar, bio, picknickar. Det är olika hur många som deltar, men ett genomsnitt på 7-13 personer är vanligt. Vissa utflykter samordnas med the shelter.

De boende har möjlighet att jobba i ett projekt som kallas crossroads. Det är t ex de som lagar maten. Hans underströk att alla har en inkomst, de betalar sin egen hyra. Casa är bemannat med fyra socialarbetare och har vakt i entrén dygnet runt. De boende är alla diagnosticerade med någon form av psykisk ohälsa. Hyrorna täcker inte kostnaden för att driva det (de kan inte ta mer än 30% av de boendes inkomst, Amanda nämnde $ 250/mån som en representativ summa), så The Department for Homelessness bidar med nånstans kring $ 700 000 per år.

Huset, som ser ut som ett helt vanligt bostadshus i Harlem utifrån, har en källarvåning med tvättstuga, skafferi, recreationrum och socialarbetarnas kontor. På baksidan ligger en fantastisk liten trädgård, ömt omskött av en de boende. En trappa upp finns entrén och köket. Resten av våningarna (4 st) består av lägenheterna.

Hans berättade om skafferiet: företag skänker restlager (mat, oftast konserver). En gång i veckan får de boende välja 10 saker ur det att ta med sig hem. Under hans tid på Casa har matvanorna fått en stor förändring, det serveras (och äts) väldigt mycket grönsaker, nåt som de boende rynkade på näsan åt förut, men nu älskar.

Som vanligt visade personalen upp en mycket entusiastisk, positiv och professionell attityd. Det känns verkligen som att alla älskar sitt jobb och gör sitt absoluta bästa för det.

Fullspäckad dag, skulle kunna skriva en roman om den, men besparar mig själv och mina kära läsare det.

/Natte